Jag heter Ann-Sofi Taus och bor i Vaggeryd tillsammans med min man och mina hundar.   där hundarna har en stor gräsmatta att vara på och leka och busa.

Våra barn är vuxna och har lämnat boet numera kommer det en del barnbarn på besök  och det uppskattar vi både två och fyrbenta.

Mitt djurintresse har alltid funnits, som barn hade jag sniglar och baggar som mina husdjur. De utökades med akvariefiskar i glasburk, sedan blev det burfåglar. Min högsta dröm var att få en egen häst, min mor frågade var jag skulle ha den, i badrummet var mitt svar, men tänkte inte på att vi hade trappor upp till badrummet.

Katt fick jag när jag var sex år, den klädde jag på som en docka och körde omkring i dockkärra, vilket den underbara katten fann sig i.

När jag var 10 år fick jag en långhårig tax, men på den tiden i mitten av 50 talet var det ingen som brydde som om vaccin mot valpsjuka, om det nu fanns, så den fick naturligtvis valpsjuka. Den överlevde men blev blind och måste avlivas vid två års ålder.

När jag var lite över 20 köpte jag en svart schäfertik som fick heta Tina, naturligtvis var den utan stamtavla, vem tänkte på sådant då, när jag fick Tanja min dotter var det Tina som vakade över henne när hon stod ute i trädgården och sov. En gång kom det en försäljare och Tina skrämde honom så han blev så rädd att han gjorde i byxorna.

 

I slutet av 80 talet köpte jag vår första dvärgpinscher Exigor's Busiga-Bruttan till min dotter, den blev både Svensk och Internationell champion,  och den är mormorsmor till vår nuvarande C.I.B (INTuch) Such Dkuch Nuch Norduch DECh VDHCh JugensiegerBerlin-04 SiegerRostock-04, 08  Exigor's Babe In Black.

 

Dvärgschnauzer kom jag in på i början av 90-talet då jag blev kassör i Svenska SchnauzerPinscherklubben.

Jag blev förälskad direkt i denna ras, den har ett helt underbart temperament, lättlärd och följsam. Enda besväret är pälsen eftersom den hela tiden måste hållas efter. Den svarta dvärgschnauzern anser jag vara rasens clown, den hittar hela tiden på hyss, men är mycket positiv och lekfull. Min dotter har en som precis fyllt 10 år men man kan tro att hon fortfarande är ett halvår så som hon leker.

 

Peppar & salten tycker jag personligen är betydligt lugnare men det finns säker undantag här också.

 

För två år sedan kom chihuahuan Xena in i mitt liv. Denna lilla till synes timida varelse är en manipulativ människoslukerska. Hon vet precis vad hon vill och får en till det också. Men jag älskar henne. Hon vet att hon är kennelns "Prinsessa" och uppför sig så också. 

Men tro inte för den skull att jag tycker mindre om mina andra hundar, jag älskar dem alla. Jag brukar säga att jag har ingen favorit, Var och en är ju en "egen" personlighet som jag älskar väldigt högt.

1990 ansökte jag om kennelnamn och fick prefixet Dattus.  Det är en sammansättning av min man och mina barns första bokstäver i deras namn och vårat efternamn.

Mina tre raser kompletterar varandra utmärkt. Jag avlar bara på sunda och friska hundar och har naturligtvis rasernas "bästa" framför ögonen i mitt avelsarbete.

Jag åker mycket på  utställningar för att meritera upp mina hundar. Detta är en stor  hobby för mig trots att den är "dyr"

För långt och troget arbete inom SSPK så har jag erhållit deras Förtjänsttecken i SILVER och GULD

Här sitter jag i Rostock med min dvärgpinscher Ch  Exigor's Babe in Black som precis har blivit Internationell champion

// Ann-Sofi